KENNELN NYHETER HUNDAR GALLERI GÄSTBOK LÄNKAR

Utdrag ur taxens rasstandard -
hela rasstandarden finns på taxklubbens hemsida, se länkar.


TAXEN IDAG

Den moderna taxens hemland är Tyskland men rasen är en av de populäraste hundraserna och den är spridd över hela världen. I Sverige är den en av de största raserna med cirka 2.500 registreringar årligen. Taxen är en mångsidigt användbar jakthund, men i Sverige har man renodlat egenskapen att hunden skall förfölja vilt och taxen har blivit en omtyckt rådjursdrivare. En lång jaktdag i skogen ställer stora krav på hundens byggnad och därför är en funktionell, sund och riktig exteriör av yttersta vikt.

Även om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt får vi inte glömma att många av rasens särdrag och formatet framavlats för att få en användbar grythund. De korta benen, den långsträckta kroppsformen, det kraftiga käkpartiet med det välutvecklade bettet och framför allt de psykiska egenskaperna är viktiga karakteristika för en grythund. Därför skall en tax alltid utstråla mod och självsäkerhet samt vara envis och energisk. Tack vare sitt fina luktsinne är taxen även en mycket användbar eftersökshund på skadat vilt och på detta område har även de mindre varianterna gjort sig gällande.

STORLEK / VIKT:

Normalstor tax: Bröstomfång: Överstigande 35 cm Vikt: Upp till ca 9 kg

Dvärgtax: Bröstomfång: Överstigande 30 cm men högst 35 cm vid lägst 15 månaders ålder.

Kanintax: Bröstomfång som högst 30 cm vid lägst 15 månaders ålder.


Korrekt placering av måttbandet vid mätning av bröstomfång (BO)

Kommentar: Vid mätning av taxens bröstomfång används ett 1 cm brett måttband som placeras strax bakom frambenen vid bröstkorgens djupaste punkt och upp mot mankens högsta punkt. Det är brukligt att strama måttbandet så att hullet inte inverkar på måttet. Enklast läser man av måttet om man mäter "mot 10:an" och inte har fingrarna under måttbandet.

OBS! Vid första utställningstillfället efter fyllda 15 månader sker slutlig inmätning samt klassificering av storlek. Därefter avgör domaren, vid varje enskild utställning, om hunden skall mätas.

LÅNGHÅRIG:

Pälsstruktur

Pälsen skall vara slät och glänsande, försedd med underull och  åtliggande mot kroppen. Den skall vara längre under halsen, på  undersidan av kroppen och på öronen där pälsen skall hänga ner över öronlapparna. På baksidan av benen bildar pälsen tydliga behäng och på undersidan av svansen skall den vara som längst och bilda en hel fana.

Färg:     

a) Enfärgade: Röd, rödgul, gul, alla med eller utan svarta stickelhår. Dock skall rena färger föredras och röd färg skall betraktas som värdefullare än rödgul och gul. Även hundar med kraftigt inslag av starka stickelhår skall betraktas som enfärgade.

Vitt är inte önskvärt, men enstaka små fläckar är inte diskvalificerande. Nostryffel och klor skall vara svarta, men det är också tillåtet men inte önskvärt med rödbruna. 

 b) Tvåfärgade: Djupt svart eller brunt med roströda eller gula tantecken över ögonen, på nospartiets sidor och underläpparna, på insidan av öronen, på förbröstet, in- och baksidan av benen, på tassarna, runt anus och därifrån till en tredjedel eller halva undersidan av svansen. Vitt är inte önskvärt, men enstaka små fläckar är inte diskvalificerande. Alltför utbredda tan-tecken är inte önskvärt. Nostryffel och klor skall vara svarta hos svarta hundar, bruna  hos bruna hundar.

 c) Fläckiga (tigertax och strimmiga): Grundfärgen är alltid den mörka färgen (svart, röd eller grå). Önskvärt är oregelbundna grå eller beige fläckar (det är inte önskvärt med stora sammanhängande fläckar). Varken den mörka eller den ljusa färgen skall överväga. Den strimmiga taxen skall vara röd eller gul med mörkare strimmor. Nostryffel och klor skall vara pigmenterade som hos en- och tvåfärgade.

För tvåfärgade taxar gäller att de röda eller gula tecknen bör vara så klara och från grundfärgen skarpt avgränsade som möjligt.

Oavsett färg är starkast möjliga pigmentering av ögon, nosspegel och klor det mest önskvärda.

Bruna taxar (leverbruna med tantecken) kan av genetiska orsaker inte uppvisa så stark pigmentering som svarta och viltfärgade, eftersom den bruna färgen på håret beror på en faktor som också påverkar ögats, nosspegelns och klornas pigmentering. Det bör vidare observeras att det finns två slag av röd färg: den ena med stark och den andra med svagare pigmentering (= röd med eller utan svart faktor). Det förhållandet att svagare pigmentering är genetiskt kopplad till vissa färger innebär dock inte att man vid bedömning av taxar med sådan färg får godta svagare pigmentering av ögon, nosspegel och klor än som är normal för hårets färg.

 

Korrekt långhårssilhuett

Felaktig lurvig, vågig päls


Till topp - Tillbaks

COPYRIGHT 2009 © I ALL RIGHTS RESERVED I KENNEL YAM-YAM'S I MARIA LINDHOLM I 060-619844 I 070-3301084 I kennel@yamyams.se